Mammas hjärta

När jag var liten kallade mamma alltid mig för "mammas lilla hjärtegull" och då tyckte jag det var så tramsigt att jag bara fnissade när hon sa det. Men nu när jag tänker efter så var det ju ganska sött. Jag kom att tänka på detta idag när jag klädde på Kevin, han fick på sig en väldigt påminnande tröja.

Mitt eget hjärtegull

I veckan har Kevin även kommit på hur man använder Brio-Clownen, en stapelleksak som han har haft jättekul med länge, fast utan att kunna stapla klossarna på pinnen. Men sen för några dagar sedan så satt han där och trädde upp klossarna som om han aldrig gjort annat. Och det märktes att han förstod att det var sååå man skulle göra, för sen ville han inte sluta!

Nu har jag lärt mig något nytt!!

Sen försökte han att stapla allt möjligt ovanpå den där stackars pinnen. Bollar, burkar och allehanda andra leksaker försökte han balansera på pinnen och i några fall lyckades han faktiskt att få en leksak att fastna högst upp! Då sken han upp som en sol, till skillnad från vrålet som ekade genom väggarna när han misslyckades med sin svåra uppgift. Var är tålamodet?

Butter-Putte

Han kom dock på andra tankar när han fick syn på vår liggfåtölj i rotting från IKEA. Den tjänstgör numera som rutschkana åt Kevin och det är ett nöje som han gärna ägnar sig åt. Han klättrar upp först och ramlar nästan ner. Han vänder sig om på rätt håll och ramlar nästan ner. Han sitter högst upp på kullen och ramlar nästan ner. Ibland får han även för sig att resa sig upp på kullen och då ramlar han ner. Om han mot förmodan fortfarande sitter kvar på den så hoppar han fram mot kanten och åker ner. Hjälp.

Kevin busar vid rutschk... liggfåtöljen