Klart killar ska ha rosa!

Tanken slog mig idag när jag hade satt på Kevin en av de tre helrosa tröjorna han äger, vad fin han är i rosa! För mig är det självklart att en pojke också kan ha rosa. Det är ju en färg som alla andra, och varför ska just den tillskrivas enbart flickor?

Här kör jag min stora fina.... ehh rosa gris

Har sagt till sambon också att även han med sina mörka färger hade varit superfin i just rosa, men nää, där går gränsen för vad jag får bestämma i hans garderob. Men att jag köper nån rosa t-shirt till Kevin går bra, så det går väl framåt. :-D

Även en rosa gris säger brrrrm brrrrm!

Byxor däremot kan man inte köpa från flicksidan har jag märkt. Letar jag efter coola jeans till Kevin så kammar jag hem noll där. Är de inte fulla av spetsar och volanger på fickorna så står det "cute girl" eller har små hjärtan broderade i rumpan.... *ryser*

Busigaste Kevin!

Glad blev jag i alla fall när jag hittade de absolut bästa jeansen på Polarn o. Pyret (ovanligt va?) för några månader sedan, lite dyrare såklart men bland det bästa jag (Kevin) provat. Inga krusiduller, bara tåliga snygga jeans. Och ännu gladare blev jag när de dessutom reade ut dem när deras sommar-rea startade. Så nu har ungen tre par! Behöver inte leta jeans på ett tag!

Strandkontakt!

Igår, 13:e juni 2007, var det första gången Kevin besökte stranden. Dock inte för att sola eller bada, vi passade bara på att gå ner en kort stund då vi passerade förbi på strandpromenaden. Aldrig förr hade Kevin sett en sån stor sandlåda, och inte heller en sån stor badbalja!

Ooooh, det är ju sand överallt!

Direkt när vi närmade oss havet började Kevin vifta och studsa i min famn, han ville NER! Krypa och kräla i sanden! Jag satte honom först med ryggen mot vattnet för att avleda lite, och det funkade några minunter. Han kände på sanden, sparkade med benen och smakade lite. Alldeles len var sanden. Lite mysigare än sandlådorna hemma. Sen hörde han vågorna och skulle iväg mot vattnet, som det blötdjur han är.

Vatten! Massor av vatten!

Eftersom vi inte hade tänkt bada så hade vi inget ombyte med till Kevin. Dessutom kändes vattnet ganska kallt, även om det talas om + 20 grader numera. Så det fick bli det näst bästa - plaska med händerna! Så medan pappa höll i fick Kevin bekanta sig med saltvatten för första gången. Hysteriskt kul det också såklart.

Kevin och pappa på bryggan i Ystad

Kevin hade som vanligt kunnat stanna hur länge som helst, så den här sommaren kommer det inte bli några problem att ha med Kevin på stranden. Det största problemet är kanske att få honom därifrån. Nu ska det bara bli lite varmare i vattnet, sen tar vi det första doppet!

Klappar på blommorna

När vi fått med oss Kevin från stranden, och det gick utan problem, så tog vi oss upp till vårt smultronställe nr 1, Fritidsbaren, där Kevin passade på att lukta på blommorna. Han plockade faktiskt bara en, kanske har han börjat förstå att man inte river och sliter i planterade blommor, men än ska man kanske inte ropa hej.

Behöver det presenteras?

Såklart var mamma och pappa tvugna att trycka i sig de minst nyttiga, men nog faktiskt också de absolut godaste nybakta wienerbröden som går att få tag på. Helt sanslöst goda är de när de fortfarande är lite ljumma och alldeles ljuvligt flottiga. Rekommenderar starkt ett besök i utkanten av Ystad Sandskog. Inget för bantare.

Det här med vatten....

Vatten har verkligen en alldeles speciell påverkan på barn. Inte alla, men väldigt många barn är tokiga i vatten, och då menar jag inte dricksvatten utan allt som kan ses som badvatten i en ettårings värld. Kevin tillhör denna kategori av blötdjurs-barn, som nosar rätt på minsta vattenansamling och direkt vill kamikaze-kasta sig ner i det. Det spelar ingen roll om det är vattnet i toaletten, mormors inomhusfontän, kaninresan på Liseberg, hundens vattenskål eller nån bottenlös insjö - allt är lika spännande.

Men jag VILL ner i vattnet!

Här är det kategori bottenlös insjö som lockar. Tror nog vi kan lägga till parametern + 10 grader i vattnet också så får vi en fin ekvation. Kevin tyckte det var höjdar-badväder, och vi klarade nog inte mer än fem minuter på den smala bryggan innan vi insåg att det skulle bli tufft att stanna kvar mycket längre än så.

Ser faktiskt ganska härligt ut!

Omgivningen var i alla fall väldigt vacker, bilderna är tagna i Åkulla, ett friluftsområde i de halländska bokskogarna. Efter att ha ätit en god middag, som faktiskt var dopmiddag för Kevins kusin Isabella, så somnade vårt lilla blötdjur gott i bilen. Kanske drömmer om att få bada?

Mammas tröttis

Grön fluffig kompis?

Det var ju en Lisebergskanin! En tjej dessutom. Plötsligt stod hon där och Kevin fick komma ur vagnen för att komma lite närmre. Han verkade inte det minsta rädd utan gick direkt fram och kände på kaninflickans hand, mjuk och go var den.

Vilken lustig grön hand du har!

Han stod och vände och klämde på kaninflickans hand och hon pratade lite med Kevin. Vad de sa har jag ingen aning om men sen får hon i alla fall en puss av Kevin! Det var ju snällt. Mammas mys-unge. Allt ska gosas med.

SMACK! Där satt den!

Vi fick nästan slita Kevin ifrån henne för det var fler barn som ville hälsa och få kramar av kaninflickan. Dock passade Kevin i sista stund på att känna lite på hennes vackra röda nos också. Inte varje dag man ser en sån ju!

Strax mamma, ska bara....

Även om vi inte ens hann med hälften av det vi ville göra, så var det en väldigt lyckad dag på Liseberg! Vi vann dessutom lite choklad på några av chokladhjulen, och det blir man ju inte direkt ledsen av.

Första besöket på Liseberg!

I lördags, den 2 juni 2007, hade vi planerat in ett Lisebergsbesök. Vi visste att det kunde vara mycket folk en lördag, men chansade ändå och tänkte att det ändå är värst mitt i semestern. Innan vi ens kommit in till Göteborg fastnade vi utanför Kungsbacka pga av en olycka på E6 som stoppade all trafik in mot Göteborg. Och eftersom vi var vilsna skåningar så bestämde vi oss att kolla i Kungsmässan istället och ta en fika.

Det blev en lång fika.. Två timmar senare var vi äntligen på väg mot Liseberg. Väl framme på parkeringen insåg vi att det var fel dag att åka till Liseberg. Det var smockfullt, och vi cirklade omkring på parkeringen i en kvart innan vi fick plats. Redan där bestämde vi oss att inte åka nånting, bara nåt litet med Kevin, så trots alla köer så var vi inte ett dugg stressade när vi var där inne.

Kevin spanar på alla Lisebergsbesökare

Vi gick runt och njöt av parken, åt glass och tittade på alla åkattraktionerna. Suktade en del efter gudomliga Balder dock, men det blir ett besök till innan semestern. Det vi tänkt att åka med Kevin var i första hand Farfars Bil, men när vi såg köerna dit så bestämde vi oss att vänta till lite senare.

Wow, mamma kolla!!

Vi tänkte att Kevin nog tycker det är pest att stå i en varm solgassande kö i säkert 20-30 minuter utan att förstå varför. Han tyckte det var betydligt roligare att se sig omkring. Nästa anhalt var Kaninresan dit köerna var betydligt kortare, så vi bestämde oss att dumpa vagnen och åka hela familjen.

Åh, där var ju pappa också!

Kötiden var nog max 10 minuter, men med ett så aktivt barn som Kevin gällde det att hela tiden visa honom nya saker för att minimera risken för ett "jag-vill-krypa-utbrott". Det gick emellertid bra och vi kunde äntligen kliva på den första attraktionen på Liseberg!

Bäst att sitta hos mamma - kan vara läskigt

Vi fick en egen båt och det var kanske tur eftersom Kevin ogärna ville sitta still, han såg ju VATTEN!!! Det var alltså ingen risk för att Kevin skulle tycka att det var läskigt, han hade gärna kamikaze-kastat sig ner i plurret om vi inte hållt fast honom. Det känns just nu som om Kevin kommer bli lik sin mamma vad gäller äventyr. Jag har alltid varit totalt livsfarlig (= har haft skitskoj) på Liseberg och åkt allt tio gånger på raken. Och förstås grinat ordentligt när det funnits nånting jag varit för liten för att åka. Misstänker att vi fått en likadan liten kille på halsen. Kul att han inte är rädd för att prova nya saker!

Detta var ju GRYMT!

Åkturen var alldeles för kort tyckte Kevin, men lagom lång tyckte mamma och pappa som var lite svettiga efter att ha hållt koll på Kamikaze-Kevin. Vagnen stod kvar där vi lämnade den också, mamma kunde pusta ut. Där fanns iofs massor av vagnar parkerade, men man vet ju aldrig.

Åkturen snart slut, mamma pustar ut

Efter att vi åkt Kaninresan tog vi en tur genom barnens område på Liseberg. Där träffade vi på ett grönt monster.... eller!? Skriver mer om det i nästa inlägg.

Sandkalas

Nu har Kevin också gjort det - ätit sand alltså! Vi tog en tur till en av lekplatserna i området och gungade, åkte rutschkana och lekte med sanden. Tidigare har jag inte låtit honom kalasa så mycket på sand, men eftersom han förr eller senare ändå kommer stoppa munnen full är det lika bra att han gör det när jag ser på. Och förhoppningsvis lär sig att det inte är något vidare gott.

Hm... okej... få känna lite på det först

Det tog inte lång tid innan han hade händerna fulla med sand. Förvånad blev mamma dock när han inte alls stoppade munnen full direkt, utan han grävde lite först. Kollade strukturen och lät sanden rinna mellan fingrarna. Sen sparkade han med fötterna så sandalerna också blev fulla med sand. Då var det dags att smaka. Jag satt och väntade på en grimas eller nån kul reakton men den uteblev. Vi får väl anta att Kevin tyckte det var väldigt gott och helt normalt att äta sand.

Kevins tuffa sandaler tål många sandkalas

Efteråt fick jag skölja hans mun med vatten, och även om Kevin inte vanligtvis dricker några större mängder vatten så visade sig detta vara ganska uppskattat. Så vi får väl anta att han så småningom också lär sig att sanden är bäst i sandlådan!