Tååååg!

Igår, den 26:e juli 2007, var vi iväg på en utflykt till Osby i nordöstra Skåne. Siktet var inställt på BRIO Lekoseum, som är ett museum där alla besökare med barnasinnet kvar får leka med Brio-leksaker! Givetvis fick man inte leka med de gamla leksakerna, men det var mycket intressant att se leksaker från 100 år tillbaka i tiden. Framförallt var det intressant att se hur bra de har bevarats och hur lite de egentligen har förändrats från dagens träleksaker.

Kevin väntar på fika

Det första vi gjorde när vi kom dit dock var att sätta oss ner och fika, och det var inte det lättaste. I samma rum som entrén och cafét var fanns en hel del leksaker, samt en tågbana som Kevin direkt fick syn på. Många andra barn lekte där också så vi fick fika snabbt för att sen släppa lös vårt vilddjur och se honom glatt attackera första bästa lediga tåg. Himmelrike!

Tåååg! Tuff-tuff-tuff!

När vi gått och kikat på alla leksaker samt sett honom leka med tågen med sån glädje var vi väldigt sugna på att köpa lite tåg och skenor till Kevin, trots att vi sagt att vi skulle vänta med det tills han fyllde 2 år. På samma ställe som Lekoseum ligger finns också, väldigt passande, en Brio-butik som säljer leksaker till mycket bra priser. Vi köpte på oss vad vi tyckte var en hel del, men när vi kom hem insåg vi att vi kunde köpt lite till!

Kevins nya tågbana - en klassiker!

Undrar egentligen vem som tyckte det var roligast att montera upp tågbanan, vi eller Kevin. Han tyckte dock att den var väldigt rolig och lekte jättelänge med den. Han blev duktigare också med finmotoriken efter ett tag, och kunde själv sätta loken på plats på skenorna så de batteridrivna tågen körde iväg. I butiken sålde de även Märklintåg som pappa dreglade över, men det får vi väl vänta med till hans fyller 5 i alla fall? ;-)

Globetrotter!

Den 15:e juli 2007 fick Kevin prova på att åka både tåg, flyg och tunnelbana på en och samma dag! Vi tog tåget till Kastrup som skulle ta oss vidare med flyg till Heathrow och härliga London! Vi oroade oss lite innan flygresan för hur allt skulle klaffa, det är ju inte alldeles lätt att flyga numera.

En bit av fasaden på Museum of Natural History

Men allting flöt på bra, och Kevin hade fullt upp med att utforska sin nya omgivning i flygplansstolen så han reagerade inte ens när planet lyfte. Han somnade till och med senare vid inflygningen till Heathrow så några problem med öronen behövde vi inte oroa oss för - skönt!

Kevin full av bus utanför Museum of Natural History

Tunnelbanan var heller inga problem, blyga Kevin har blivit en riktig flörtis som satt och vinkade och skrattade åt flera av medpassagerarna och han blev såklart jättelycklig när de flesta av dem vinkade tillbaka. Eftersom detta var vår fjärde gång i London så brydde vi oss inte om de vanliga turistattraktionerna, och det var riktigt skönt att slippa stressa runt för att se så mycket som möjligt på kortast möjliga tid.

Big Ben... såklart

Dock tog vi ändå en tur ut till Westminster för det kändes på något sätt som om man inte varit i London om man inte fångat Big Ben i linsen. Så där stod jag ändå bland turisterna och riktade kameran högt upp i luften för att föreviga världens mest berömda klocka. Efteråt tog vi oss till St James's Park och hade picknick och Kevin fick jaga duvor och ekorrar. Helball!

St James's Park

Förutom Big Ben och Houses of Parliament såg vi också London Eye, och vi promenerade utanför Buckingham Palace. Annars höll vi mest till inne på Harrods, där man skulle kunna gå runt och titta hur länge som helst. Givetvis missade vi inte heller leksaksbutiken Hamlyes där vi köpte ett par roliga leksaker till oss.... och Kevin. Tre nätter stannade vi, och även om Kevin verkade trivas hur bra som helst i London så blev han jätteglad när han kom hem och fick sitta utanför huset och leka med stenarna... Billigt nöje!

Mammas hjärta

När jag var liten kallade mamma alltid mig för "mammas lilla hjärtegull" och då tyckte jag det var så tramsigt att jag bara fnissade när hon sa det. Men nu när jag tänker efter så var det ju ganska sött. Jag kom att tänka på detta idag när jag klädde på Kevin, han fick på sig en väldigt påminnande tröja.

Mitt eget hjärtegull

I veckan har Kevin även kommit på hur man använder Brio-Clownen, en stapelleksak som han har haft jättekul med länge, fast utan att kunna stapla klossarna på pinnen. Men sen för några dagar sedan så satt han där och trädde upp klossarna som om han aldrig gjort annat. Och det märktes att han förstod att det var sååå man skulle göra, för sen ville han inte sluta!

Nu har jag lärt mig något nytt!!

Sen försökte han att stapla allt möjligt ovanpå den där stackars pinnen. Bollar, burkar och allehanda andra leksaker försökte han balansera på pinnen och i några fall lyckades han faktiskt att få en leksak att fastna högst upp! Då sken han upp som en sol, till skillnad från vrålet som ekade genom väggarna när han misslyckades med sin svåra uppgift. Var är tålamodet?

Butter-Putte

Han kom dock på andra tankar när han fick syn på vår liggfåtölj i rotting från IKEA. Den tjänstgör numera som rutschkana åt Kevin och det är ett nöje som han gärna ägnar sig åt. Han klättrar upp först och ramlar nästan ner. Han vänder sig om på rätt håll och ramlar nästan ner. Han sitter högst upp på kullen och ramlar nästan ner. Ibland får han även för sig att resa sig upp på kullen och då ramlar han ner. Om han mot förmodan fortfarande sitter kvar på den så hoppar han fram mot kanten och åker ner. Hjälp.

Kevin busar vid rutschk... liggfåtöljen

Vad är det som går och går....?

... och aldrig kommer till dörren, heter det ju. Svaret på gåtan brukar ju vara klockan men i detta fallet är det Kevin! Den stora skillnaden är att han faktiskt kommer fram till dörren också! Han GÅR! Vår lilla kille har blivit stor och tar sig fram mer och mer genom att gå!

Armarna utåt sträck!

Det hela började runt 13 månader då han reste sig upp från golvet men blev stående tills han antingen ramlade på rumpan eller satte sig ner och kröp iväg. Att gå med oss och hålla i två händer har han kunnat länge, men inte lika länge har han varit stadig med att hålla i bara den ena handen.

Forcerar mattkant utan att ramla!

I någon veckas tid fick han gå mellan mig och Anders, och avståndet ökades hela tiden till vi började räkna steg. Han gick 3-4 steg i början, sen nästan 10 i ett sträck! Hela ungen skrattade och det var lätt att se att han tyckte det var otroligt roligt att gå själv. Några dagar var rekordet på 15 tills det plötsligt var 23 och sen 40 steg! Och idag bara går han! Så fantastiskt att se!

Nu kan jag gå!

Plocka bär

I vår trädgård har vi ett varierande utbud av frukt och bär som är redo att plockas på sommaren och hösten. Vi har några jordgubbsplantor som alltid förvånar oss med antalet bär varje år. Vi har rabarber som brukar räcka till en tre-fyra smarriga pajer per säsong. En buske krusbär och en buske vita vinbär förgyller sommarglassen och hösthallonen brukar vi bara gå och smaska på när de är mogna. Förra året drunknade vi i äpplen också så smulpaj föråt vi oss nästan på. Kevin har upptäckt det mesta, men favoriten hittills är jordgubbar och vinbär. Och att plocka dem själv förstås!

Åhh, kolla här! Hela busken är ju full!

Vita vinbär undrar många över och våra vinbär är av typen vita långklasiga bär. De är precis likadana som de vanliga röda (en muterad form), men det röda färgämnet saknas. Annars är de lika i form och smak. Jag tycker nästan de vita är godare, och så slipper man kladdet med röda fläckar!

Våra vita vinbär

För några dagar sedan hade Kevin besök av sin kompis Tilda, som kan det här med bärplockning. Hon visade hur man gjorde och delade med sig av sina funna skatter till en glatt ätande Kevin. De hade säkert kunnat stanna ute bland bären hela dagen, men nånting sa mig att allt för många vinbär i en liten mage inte är så bra, i alla fall inte när man smakar vinbär för första gången.

Tilda har hittat ett par fina jordgubbar

Lite koll fick man ha på dem i alla fall eftersom båda ibland valde bär som var övermogna, spetsade av fågelnäbbar, jordiga eller varför inte halvruttna. Smaskens! Men när vi godkänt deras fångst så mumsades det högt i jordgubbslandet.

Här får du ett vinbär av mig!

Tosselilla!

Igår, den 1 juli 2007, var det premiär för både mamma och Kevin på Tosselilla - Skånes svar på Skara Sommarland(?). Och såhär i efterhand känns den jämförelsen helt okej. Jag hade nog tänkt mig ett mindre ställe med med ett ganska slitet utseende, men faktum är att Tosselilla låg utplacerat mitt i ingenstans och hade därför enorma ytor att bre ut sig på! Där fanns mängder av klätterställningar, studsmattor och mysiga promenadstigar att följa medan man tittade på vanliga djur som barn tycker om.

Tittar på när de stora barnen åker karusell

Vi började med att ta en tur genom Tivoliområdet, och här fanns kanske ingenting direkt för en ettåring. Men Kevin trivdes lika bra i vagnen och tyckte det var väldigt fachinerande att titta på när de äldre barnen åkte. En sak hade vi dock ställt in siktet på, och det var Veteranbilarna, liknande "Farfars Bil" på Liseberg som vi inte hann åka när vi var där senast. Vi hittade dem efter ett tag, men attraktionen bestod av endast två trötta bilar som åkte i en enkel, väldigt kort bana. Vi var de enda som ville åka, haha.

Kevin styr sin Veteranbil från pappas knä

Kevin tyckte dock att det var jättespännande att sätta sig bakom ratten, och styrde bilen under hela resan med stor entusiasm. Han tittade nog mest på ratten än på vägen iofs. :-D När åkturen var över började vi bli lite hungriga, så vi bredde ut vår picknickfilt i skuggan under några träd och grillade våra medhavda korvar på en av de stora grillarna som alltid är igång. Supermys! Kevin fick smaka på grillad korv med bröd och ketchup, och det var en höjdare! Framförallt korven som han kunde hålla i själv och bita i.

Mamma och Kevin väntar på att korven ska bli klar

När vi hade ätit tog vi en tur bort mot alla djuren men Kevin somnade i vagnen så mamma och pappa kunde passa på att leka lite också. Hoppa studsmatta är fortfarande helball, men börjar man bli gammal när man blir yr efter att ha hoppat några få gånger? Vi testade även deras crazy-cyklar och det var ingen lätt match till en början innan man klurat ut hur man skulle göra med dem.

När Kevin vaknat igen var vi framme vid poolerna och VATTNET! Vårt blötdjur skulle få bada och kunde inte komma i tillräckligt snabbt. Vattnet var kallare än hemma såklart, men efter en stund vande han sig och plaskade och vevade med armarna som en liten propeller.

Vatten!!!!

De hade även en rutschkana och en fontän i samma pool som var intressanta, men efter ett par åk i rutschkanan tyckte vi att det var nog eftersom Kevins läppar sakta började skifta färg från hallonröda till blåbärsblå. Men Kevin ville inte upp såklart, utan skulle i direkt igen med kläder. Vi skyndade oss därifrån och gick tillbaka till djuren så Kevin också fick se dem.

Babygris någon??

Där fanns alla möjliga sorters djur och till de flesta fick man gå in och komma riktigt nära. Hos grisarna fanns det dessutom pyttesmå bebisgrisar som sprang runt, jättesöta! Kevin tittade även närmre på kaniner, får, hästar och kossor, men in till getterna kom han inte för mamma är livrädd för getter.... Farliga djur... :-D