Ta en paus

Ibland, eller tja, ganska ofta, vill man kunna ta en fika på stan. Alla har ju hört talas om nya tidens lattemammor som spenderar större delen av sin mammaledighet på de lokala caféerna, medans bebisarna snällt sitter i knät eller i vagnen och ser på. Huruvida motoriken hämmas utav detta eviga fikande är lika omdiskuterat.

Kevin var dock aldrig en sån bebis som satt eller låg still mer än nån minut i taget, så jag var ingen vidare lattemamma under bebistiden (och behöver således inte oroa mig för eventuella motorikhämningar, ;-)). Det är mer nu på senare tid som jag har lite tid att ta en fika på stan. Men det blir ju inga långa fikapass direkt. Man hinner snabbt köpa sig nåt gott medan någon kompis ser efter yrvädret, sedan lika snabt häva i sig kaffet/juicen och smyga i sig bullen om man inte har med sig något mer nyttigt i matväg till den lille gynnaren. Och det har jag alltid. Lämnar inte hemmet utan några extra majskrokar, några mutbara sockerfria kex eller nån god frukt. För annars hade det ju aldrig gått!

Sist vi fikade i Ystad med faster tog jag bara en glass, och Kevin fick glasspinnen efteråt. Väldigt spännande, och gott? Den såg ju god ut när mamma åt på den så varför inte.

Smakar glasspinne

Nä, det där med lattemamma kommer jag nog aldrig bli. För jag antar att man måste vistas inne på ett café mer än 15 minuter i sträck för att kunna titulera sig denna (åtråvärda?) titel. Jaja, det är i alla fall inget jag strävar speciellt mycket efter måste jag erkänna.

:-D