11 mån - inte långt kvar till första födelsedagen

Jag hänger verkligen inte med längre! Min lilla kille har blivit 11 månader och mer därtill, och nästa månad firar vi hans första födelsedag!

Jag minns dagen som igår, dagen då han föddes. Det tror jag alla mammor kan skriva under på. Men jag minns även tiden innan, när jag fick gå hem från jobbet och bara vara ledig och invänta den spännande ankomsten av en ny familjemedlem. Det var början av maj 2006 och vädret var strålande. Jag satt ute i trädgården i kort (väldigt rymlig) kjol och pratade med magen. Funderade på alla saker vi inhandlat, på rummet vi gjort i ordning, på den packade väskan och hur skumt men fantastiskt det egentligen var att vi skulle bli föräldrar!

Kevin 11 månader

Vädret har varit lika strålande denna veckan som det var förra året. Rapsen börjar blomma, träden är utslagna och allt är så grönt och nytt och bara sjuder av liv. Precis som Kevin. Han är min solstråle och när han skrattar påminns jag alltid av hur otroligt gula rapsfälten var den dagen vi kom hem med honom. Iofs så såg jag dem knappt för jag bölade som ett barn vid blotta åsynen av de vackra fälten. Galna hormoner snurrade runt inom mig och gråtattackerna avlöste varandra, men dessemellan var jag bara så lycklig och den känslan kommer jag aldrig att glömma.

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig när jag satt där i solen förra året och klappade på magen. Tänkte nog mest på bebistiden och inte så mycket på "barn"-tiden som jag helt plötsligt befinner mig i nu. För det känns ju smått fel att fortfarande kalla Kevin "bebis", även om ordet fortfarande ligger nära till hands... haha. Han är ju snart ETT ÅR för sjutton! Jag måste börja inse det. Jag har några dagar till att vänja mig vid tanken på att vi har en ettåring hemma. :-D