Ett besök i parken

Ett hastigt påkommet infall fick oss att ta en tur till parken och fika. Det visade sig vara ett mycket lyckat infall! Vädret var fantastiskt skönt och vi slog oss ner precis vid öppningsdags med varsin maffig macka och njöt i solen. Kevin fick också smaka lite macka, som är ett av hans "favoritplock" just nu.

Mums med smörgåsbitar!

Efteråt gick vi till ankdammen för att mata ankorna med resterna av våra gigantmackor. Varför gör man en macka stor som ett hus och tar 65 kronor för den, istället för att göra en billigare macka som man orkar äta upp? Är ankorna i maskopi med serveringspersonalen? Hm..

Kevin fick stå en stund och kika ut över vattnet på alla dessa ankor som faktiskt rörde på sig. Han har enbart varit i kontakt med gula plastankor innan så han såg väldigt faschinerad ut måste jag säga. Vi lät honom hållas och han fick stå och spana länge! Han konverserade flitigt med dem också och skrattade högt när de kvackande "svarade" tillbaka. Sött!

Ankspanar´n

Dammen, (eller tja, damm och damm den är faktiskt hyfsat stor), var riktigt vacker denna dag. Annars har jag fått ett ganska tråkigt intryck av den men jag antar att ju längre sommaren fortgår destu smustigare blir ankdammen. Eller så har jag inte varit i parken på länge och matat ankor, haha. Så här ser den ut i alla fall och jag måste säga att den spirande vårgrönskan runt omkring gjorde att dammen såg ganska tjusig ut!

Fontänen i mitten av dammen

Efter att vi sagt hejdå till ankorna fortsatte vi ett tag längs "Hälsans stig" och Kevin verkade riktigt lycklig av allt det nya han just upplevt. Han fick hålla en blomma som han faktiskt inte åt upp, samt en pinne som han höll i säkert 10 sekunder innan han kastade ner den. Rekord. Annars är det ett stort nöje förtillfället - kasta ner allting man får för att se hur mycket oljud man kan lyckas åstakomma på kortast möjliga tid. Dock var pinnen inget att ha eftersom den inte lät nånting när den landade i det mjuka gruset.

Parken har helt klart sin charm

Efter allt promenerande somnade Kevin i vagnen och mamma och pappa kunde ta sig in i stan och köpa glass. Dagen var fulländad! Tänk vad lite glass kan göra! ;-)

11 mån - inte långt kvar till första födelsedagen

Jag hänger verkligen inte med längre! Min lilla kille har blivit 11 månader och mer därtill, och nästa månad firar vi hans första födelsedag!

Jag minns dagen som igår, dagen då han föddes. Det tror jag alla mammor kan skriva under på. Men jag minns även tiden innan, när jag fick gå hem från jobbet och bara vara ledig och invänta den spännande ankomsten av en ny familjemedlem. Det var början av maj 2006 och vädret var strålande. Jag satt ute i trädgården i kort (väldigt rymlig) kjol och pratade med magen. Funderade på alla saker vi inhandlat, på rummet vi gjort i ordning, på den packade väskan och hur skumt men fantastiskt det egentligen var att vi skulle bli föräldrar!

Kevin 11 månader

Vädret har varit lika strålande denna veckan som det var förra året. Rapsen börjar blomma, träden är utslagna och allt är så grönt och nytt och bara sjuder av liv. Precis som Kevin. Han är min solstråle och när han skrattar påminns jag alltid av hur otroligt gula rapsfälten var den dagen vi kom hem med honom. Iofs så såg jag dem knappt för jag bölade som ett barn vid blotta åsynen av de vackra fälten. Galna hormoner snurrade runt inom mig och gråtattackerna avlöste varandra, men dessemellan var jag bara så lycklig och den känslan kommer jag aldrig att glömma.

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig när jag satt där i solen förra året och klappade på magen. Tänkte nog mest på bebistiden och inte så mycket på "barn"-tiden som jag helt plötsligt befinner mig i nu. För det känns ju smått fel att fortfarande kalla Kevin "bebis", även om ordet fortfarande ligger nära till hands... haha. Han är ju snart ETT ÅR för sjutton! Jag måste börja inse det. Jag har några dagar till att vänja mig vid tanken på att vi har en ettåring hemma. :-D