Är man en bloggare nu?

Läste nånstans att det finns över 100 000 registrerade bloggare i Sverige. Hade någon bett mig gissa hade jag gissat att det var betydligt fler, eftersom det känns som om var och varannan människa bloggar nuförtiden.

Så, nu är jag i alla fall en av dem. En i mängden. Man kan bara spekulera om varför det plötsligt blivit så populärt? Bloggar man för att man vill bli sedd? Få respons på sina åsikter och funderingar? Eller för att ventillera sig? Kanske en blandning? Kanske är man nyfiken på vad alla andra skriver? Egentligen spelar det ju ingen större roll.

För min egen del känns det som ett bra sätt att dokumentera och föreviga den första tiden i Kevins liv. Kevin är min son, drygt 9 månader gammal, och redan ett yrväder av rang. Många undrar kanske redan varför jag inte började blogga när han föddes, om jag nu vill "dokumentera och föreviga" den första tiden för att citera mig själv. Okej, okej.... Jag insåg väl det för sent då att det kunde vara en kul idé. Trots alla förfrågningar och påtryckningar från omgivningen.

NU BLOGGAR JAG! I' am a blogger! Nu kör vi!

Vi börjar med det käraste jag har - Kevin. Född en torsdag på Lunds KK den 18:e maj 2006.

Torsdagsbarn sliter tungt, och gör fin karriär sägs det. Den som är född på en torsdag är gärna energisk och snabb i vändningarna.

Jodå, energi har han så det räcker och blir över. Och ännu kryper han inte ens!

Idag skrämde han halvt ihjäl en stackars mamma som vi fikade med, haha. Kevin var överlag på bra humör, men tyckte att det var en god idé att uttrycka visst missnöje med ett av sina höga C-skrik. Han hade ju ändå suttit på samma stol i säkert 5 minuter... jue. (Sa ju att han var ett yrväder av rang!)

Well well, barn är olika. Nya utmaningar, nya saker att upptäcka och utforska, gärna var 5:e minut. Då är Kevin helnöjd. Tur att man har gott om fantasi, eller?