Tillbaka till verkligheten

Två veckor har gått sen vi för första gången besökte Kevins förskola. De två inskolningsveckorna är klara och Kevin ska nu kunna lämnas bort på heltid till, vad jag känner, nästan främmande människor. Tanken är minst sagt skrämmande.

Förskolebarn

Inskolningsveckorna har iofs gått bra. Första veckan var inga problem alls för vår flörtis Kevin, som mer än gärna var på förskolan och tog för sig av leksaker, charmade fröknar och utforskade sin nya miljö. Vi kände en enorm lättnad för att allting verkade gå så bra, men ändå innerst inne visste jag att vi inte kunde ta ut en seger i förskott. Och rätt fick jag.

Inte ska ni lämna mig, mamma?

Andra veckan anade Kevin oråd, han började förstå ordentligt vad det var frågan om, och han kände sig osäker. Han började gnälla redan innan vi kommit innanför dörren, han klamrade sig fast vid mig som han aldrig tidigare gjort. Och när jag gick gjorde jag det till gallskrik och med jordens största klump i halsen. Men som tur är så lugnade han sig snabbare för var dag som gick. Han är fortfarande ledsen när vi går, men han äter bra, skrattar och är glad på dagen och han sover bra på förskolan. Det tar jag som ett bra tecken.

Jag som är så här liten?

Förresten så sover han kanske lite väl bra. Han är jättetrött på förmiddagen och vill gärna ta sig en liten extralur innan lunch, vilket han inte gör när han är hemma. Så visst är det jättejobbigt för honom också. Att Kevin är inskolad innebär att jag ska börja jobba. Återvända till verkligheten. Kanske. Efter en semester på nästan 16 månader! Iofs så är det lugnare att jobba, så nån semester har jag ju knappt haft när jag tänker efter. Men det har ju varit värt allt slit tusenfalt. Imorgon gäller det alltså, tillbaka till arbetet. Med blandade känslor. Min lilla kille börjar ett eget liv.

Inskolning!

Då var det dags då för ett nytt stort steg i livet - inskolning på förskolan! I går, den 20:e augusti 2007, klev vi för första gången in på avdelningen Rödhaken. De två första dagarna ska vi bara vara där en timma åt gången, sen blir det lite mer för varje dag.

På förskolan har de en spännande bonngård

På avdelningen finns det 8 barn, varav sex av dem är födda 2006, som Kevin. Vi har hittills bara bekantat oss med två av dem eftersom de sprider ut inskolningen över ganska lång tid. Vi och pedagogerna räknar med att Kevin ska vara helt inskolad efter två veckor, och hittills har det gått väldigt bra. Han leker bra med andra barn, verkar väldigt framåt och tar bra kontakt med fröknarna. De två första dagarna ska vi som föräldrar vara närvarande hela tiden, men det har inte behövts. Kevin har klarat sig själv utan problem med de andra barnen och fröknarna, så vi har kunnat gå iväg och titta på lokalerna.

Kevin i sandlådan tillsammans med sin fröken

Imorgon ska vi officiellt säga hej då en stund och så får han se oss gå därifrån för att sen komma tillbaka. Det kan bli lite intressant, för då vet han ju verkligen om att vi inte är kvar. Men som det verkar så kommer det inte att bli några problem alls.

Lilla Kevin i stora sandlådan

Det svåraste är att hålla honom vaken fram till lunch. På förskolan, liksom hemma, är det lunch 11:30. Men så fort vi lämnat förskolan runt 11 har Kevin däckat i bilen hem. Igår fick han "lunch" ( 4 skedar yoghurt) sovandes, bara för att få i sig något. Samma visa idag. Han går från att vara pigg och busig på förskolan till total medvetslöshet i bilen på mindre än 2 minuter, det är förskole-ekffekten det!

Äta själv!

Kevin har lärt sig äta själv med sked! Han kan numera också dricka själv ur glas som jag skrev i det förra inlägget. Innan har han bara tramsat med skeden eller gaffeln, inte fattat alls vad han ska med den till och kastat den i golvet. Och att ge honom ett dricksglas med dricka i fanns inte ens på kartan. (Bada! Bada!?)

Kladdigt med yoghurt dock

Men helt plötsligt lärde han sig dricka ur glas utan att spilla. Det gick superfort och vi hängde inte riktigt med. Allt tack vare Kevins åtta månader äldre kompis Tilda. De åt tillsammans i en veckas tid och innan veckan var slut kunde Kevin äta själv. Det är så man ska göra alltså - gå intensivkurs hos något äldre barn. :-)

Det är mycket roligare att äta själv!

Hoppas att Kevin fortfarande vill sitta i knät och äta vällingen, i alla fall en liten stund till. Det är ju så mysigt! Men när han väl har fått till flaskhållningen ordentligt så vill han kanske inte gosa i knät längre. Buhu. Min lilla bebis är stor.

Så här går det till

Öland!

För andra året i rad gick vår semesterresa till mysiga Öland! Vi valde att bo i stuga i skogen men hade ändå väldigt nära havet. Det var rena lyxen! Så vill jag bo när jag blir pensionär tror jag, så nära havet att man kan ta ett kvällsdopp varje kväll på sommaren oavsett om det regnar. Det är varmt i alla fall!

Äpplepaus på stranden

Den första utflykten vi gjorde var inte så oväntat till Ölands Djurpark, där vi såg en hel del roliga djur. Men det bästa var vattenlandet tyckte Kevin så där stannade vi länge! Där fanns rutschkanor och fontäner och det var massor av vatten överallt, perfekt alltså!

Vattendjur på Ölands Djurpark

Vi kunde inte heller missa Borgholms Slottsruin, där vi gick runt ett bra tag tills vi kände oss hungriga och tog en nygräddad våffla på Kaffetorpet. Ett måste på Öland! När vi ändå var i närheten gick vi ner mot Solliden också men kom inte så långt eftersom där fanns en lekplats med en tunnel som Kevin fastnade för.

Busunge på väg

En av dagarna körde vi iväg till Allvaret för att leta orkidéer, det gick sådär. Vi såg inte så många orkidéer men destu mer allvar, och det i sig är inte illa. Mycket faschinerande landskap! Tyvärr blåste det lite väl mycket så vi kunde inte botanisera där så mycket som vi hade velat, men det var ändå en upplevelse.

Allvarligt

Veckan bjöd på förhållandevis bra sommarväder, vi hade bara regn en dag och den dagen spenderade vi inne på Borgholms Badhus. Det var supermysigt att sitta i den varma bubbelpoolen och se Kevin jaga bubblor, medans regnet öste ner utanför!

Pappa och Kevin busar utanför stugan

Veckan gick alldeles för fort som vanligt, men vi kom hem med några erfarenheter rikare. Kevin också faktiskt. Han fick lära sig att dricka ur glas samt att vinkla vällingflaskan på rätt sätt så att han kan äta själv. Det är inte klokt vad små barn lär sig snabbt av andra barn!

Äntligen!

Japp, nu kom den äntligen! Sommaren alltså! Vi har haft kanonväder med högsommarvärme, knallblå himmel och riktig semesterkänsla i flera dagar! När vi hörde att vädret skulle bli bättre så planderade vi in ett besök på stranden direkt, och nu skulle Kevin äntligen få göra mer än att få känna på sanden och vattnet - han skulle få bada!

Stanna på fika först,
utanför Mossby Kaffestuga

Den första dagen besökte vi en av badplatserna i Lomma, den vid bryggan. Här är vattnet alltid betydligt varmare än på flertalet andra platser, så även denna dag. Vi gjorde nämligen misstaget att välja stranden före men här var det isbjörnsvarning i vattnet så vi smet iväg till vår kära brygga och Kevin fick bada!

Vad är nu detta för grej här ligger?

Han gillade det skarpt! Dock kunde han inte gå alls i vattnet för det gick ganska stora vågor, varav en golvade honom totalt så han hamnade under vattnet en kort stund, läskigt ett tag tyckte han men det gick över lika snabbt. Kevin plaskade, skrattade, grävde ner händer och fötter i den mjuka sanden och undersökte tång vid vattenbrynet. Vi fick muta med det första Mariekexet när han skulle gå upp, för såna ska man väl äta när man är på stranden? :-)

Mossbystrand

Andra dagen tog vi en liten avstickare till Mossby Kaffestuga där vi först vräkte i oss en suverän kakbuffé och efteråt rullade vi ner mot beachen som fick oss att tänka tillbaka på greklands stränder. Tyvärr var här inte medelhavstemperaturer i vattnet så Kevin fick bara plaska lite i vattenbrynet, vilket han blev ganska frustrerad av.

Strandkotte?

Tur mamma gillar att handla barnkläder för annars hade Kevin fått gå naken större delen av tiden. Har inte sett maken till unge att blöta ner sig! Minsta pöl hittar han och slabbar i, tänk vad han kan åstakomma med ett helt hav! Bra att man kan skylla sin shopping på nåt eller? :-D

Sommar snart?

Hör och häpna, idag har det inte regnat! Vi befinner oss nu i augusti(!), och hittills har vi knappt haft någon sommar överhuvudtaget. Det var varmt i några dagar i maj, men juni och juli har fullkomligt regnat bort. Tur att man har lite ledighet kvar annars hade det varit pest att gå tillbaka till jobbet utan att få ha sett varken sol eller strand.

Dääääär är vattnet!

Men idag såg vi lite sol, bland molnen iofs, men det är ett framsteg för sommaren 2007! Vi beslutade oss för att göra en utflykt till en ny strand som vi inte tidigare besökt, och här i Skåne finns många att välja på! Vi valde att åka ännu lite söderut och hamnade i Ljunghusen vid Höllviken.

Stranden i lite solsken år 2007

Efter en helsmarrig våffla vid hamnen tog vi oss ner till stranden och släppte lös Kevin i den härliga vita sanden. Och han lekte verkligen med den! Halvsprang omkring, ramlade, skrattade, åt lite och myste! Vi tyckte båda två att det var värdelöst att han inte fått uppleva detta tidigare, så ännu mer önskar vi oss nu en solig augusti.

Spadar är överskattade!

Tyvärr fick vi inte med oss några sandleksaker, men det gjorde ingenting. Kevin ålade omkring på mage, grävde med händer och fötter och visade glatt upp hur sandig han blivit efteråt. På stranden fanns även en badbrygga som ledde en bra bit ut i vattnet. Där gick han och pekade på vattnet och hade vi inte hållt honom med ett fast grepp så hade han nog badat där ännu!

En glad unge

Stranddjur!

Tååååg!

Igår, den 26:e juli 2007, var vi iväg på en utflykt till Osby i nordöstra Skåne. Siktet var inställt på BRIO Lekoseum, som är ett museum där alla besökare med barnasinnet kvar får leka med Brio-leksaker! Givetvis fick man inte leka med de gamla leksakerna, men det var mycket intressant att se leksaker från 100 år tillbaka i tiden. Framförallt var det intressant att se hur bra de har bevarats och hur lite de egentligen har förändrats från dagens träleksaker.

Kevin väntar på fika

Det första vi gjorde när vi kom dit dock var att sätta oss ner och fika, och det var inte det lättaste. I samma rum som entrén och cafét var fanns en hel del leksaker, samt en tågbana som Kevin direkt fick syn på. Många andra barn lekte där också så vi fick fika snabbt för att sen släppa lös vårt vilddjur och se honom glatt attackera första bästa lediga tåg. Himmelrike!

Tåååg! Tuff-tuff-tuff!

När vi gått och kikat på alla leksaker samt sett honom leka med tågen med sån glädje var vi väldigt sugna på att köpa lite tåg och skenor till Kevin, trots att vi sagt att vi skulle vänta med det tills han fyllde 2 år. På samma ställe som Lekoseum ligger finns också, väldigt passande, en Brio-butik som säljer leksaker till mycket bra priser. Vi köpte på oss vad vi tyckte var en hel del, men när vi kom hem insåg vi att vi kunde köpt lite till!

Kevins nya tågbana - en klassiker!

Undrar egentligen vem som tyckte det var roligast att montera upp tågbanan, vi eller Kevin. Han tyckte dock att den var väldigt rolig och lekte jättelänge med den. Han blev duktigare också med finmotoriken efter ett tag, och kunde själv sätta loken på plats på skenorna så de batteridrivna tågen körde iväg. I butiken sålde de även Märklintåg som pappa dreglade över, men det får vi väl vänta med till hans fyller 5 i alla fall? ;-)